Betty

Thea har skrivit en berättelse om Betty som har en ganska ovanlig hemlighet..

BETTY

Författare: Thea L

Här är jag, Betty, 11 månader gammal. Vad kan man säga om mig?
    Jag bor i en lägenhet med mamma. Pappa med förstås, men han är i Kina, så i den här berättelsen är han inte med. Jaa, sen har vi hundarna. Den ena hunden, Karamell, hon är snäll. Hon brukar oftast ligga bredvid mig och låta mig klappa henne utan att varken morra eller skälla. Den andra hunden, Eddie, är helt galen! Han skäller och morrar åt allting och brukar lägga sina blöta leksaker på min filt så den också blir blöt. Sedan slickar han mig i ansiktet hela tiden så jag luktar äcklig gammal hundmat.

Just den här morgonen är Eddie tyst. Det är inte ofta han är det. Nu ligger han bredvid min säng och följer mig med blicken. Dumma hund, tänker jag och vrider på huvudet. Ja, där är min gosenalle! Kom till mig gosenallen!
När jag sträcker ut handen för att greppa tag i nallen ramlar den plötsligt ner på golvet. Eddie hoppar upp och…nej, han tog min gosenalle! Med en nöjd blick stoppar han den i munnen och trippar iväg.
Nej, din dumma hund, det är min gosenalle!
Jag öppnar munnen och vrålar så högt jag kan. Oj, där kommer mamma. Yes, hon lyfter upp mig.
”Vad är det?” säger hon. ”Jaså, det är Eddie som håller på.”
Sekunden efter får jag tillbaka min gosenalle som det nu droppar hundspott från. Eddie den äckelhunden!

Efter frukosten måste mamma jobba. Hon lägger mig på en filt och sätter sig vid bordet med datorn och massa papper. Jag ligger kvar på min filt och tittar upp i taket. Plötsligt känner jag en varm päls.
  Åh nej! Äckelhunden Eddie. Jaså, det var bara Karamell. Hon lägger sig bredvid mig och vilar huvudet mot mitt ben. Jag sluter ögonen och klappar Karamell lätt på huvudet. Precis då känner jag hur någon slickar mig i ansiktet. Det var bara Eddie. Vänta va? Inte den saken till hund.
Han håller sin favoritleksak i munnen, en tygråtta. Släpper du ner den på min filt ska jag dra dig i örat, hundskrälle!
Där släpper han ner tygråttan på filten. Karamell hoppar upp i luften och rusar iväg när jag börjar vråla åt Eddie.
”Eddie, gå bort!” säger mamma och lyfter bort honom. Hon kastar iväg tygråttan.
Tack mamma.
Jag blir klappad på huvudet innan mamma går tillbaka till bordet för att fortsätta jobba.

Ahh, äntligen ensam!
Långsamt vänder jag mig om och ser till min förtvivlan att att Eddie kommer skuttande med en söndertuggad boll.
Nej nu! Han ska inte få röra mig med bollen. Jag blundar, och när jag öppnar ögonen igen befinner jag mig inte längre på filten utan två decimeter upp i luften.
    Japp, jag kan flyga. Förvånad? Japp, trodde väl det.
Eddie stirrar upp mot mig och släpper bollen innan han rusar iväg i full fart.

Nu har vi precis ätit lunch. Mamma har tagit ut mig på balkongen och lagt mig på en filt. Hon sitter bredvid och läser. Eddie kom inte och förstör nu när jag ligger här. Jo, han kommer i alla fall. Som tur är ställer han sig vid balkongfönstret och tittar ut. Karamell kommer och ställer sig bredvid. Båda tittar ut genom det öppna fönstret. Äntligen lite egentid. Tack Eddie för att du låter mig vara.
     Länge studerar jag hundarna som tittar ut över gården. Men helt plötsligt blir Eddie galen. Han hoppar på Karamell och brottas med henne.
Och mamma ser förstås inte vad som händer. Det gör hon aldrig och nu måste hon upptäcka vad hundarna gör för snart ramlar Karamell ut genom fönstret. Eddie greppar tag om Karamells hals och trycker henne bakåt så hon kommer farligt nära kanten och NEJ KARAMELL! DU RAMLAR!
 Hon faller ut och det sista man hör är ett högt skall.
       Men jag flyger från min plats på golvet och följer efter Karamell. Hon faller snabbt, och marken är hård, så jag ökar farten. Precis innan hon slår i marken fångar jag henne i mina små händer.
Åh! Hon är tung! Hjälp!
Sakta tar jag mig uppåt till vår balkong, och där står mamma och bara gapar. Hon fångar in mig och Karamell och kramar om oss hårt. Sen sätter hon ner Karamell på marken och tittar mig i ögonen.
- Jag tror knappt det är sant, säger hon. Men…flyger du? Nej, det kan ju inte stämma. Jag måste ha sett i syne. Men du var ju…
  Hon tystnar och lägger mig på filten igen.
Mmm, den är varm och gosig. Jag blundar.

                                             SLUT