Inspiration utomhus

Den vackra trädgården utanför det fria ordets hus gav oss inspiration. Den var full av hemligheter! Vi hittade Alice i underlandet-kaninhål, stentrappor och en Narnia-gatlykta.

82 år, 4 miljarder

En skrivarövning vi gjorde med Mårten var att bygga upp en karaktär. Vad heter den? Vad tycker den om? Hur ser den ut? och det kanske roligaste och svåraste, komma på vad hen har för hemlighet!
Så här spännande blev Majas berättelse om karakären Signella Larsson!

 

 

82 år, 4 miljarder

Författare: Maja

Signella Larsson. Signella Larsson. Fru Larsson. Byns värsta skvallertant. Vet de mesta om alla. Många vet det mesta om henne också, som att hon bor i en stor lägenhet i ett vitt hus. Fiskaregatan 22, Östersund.

I lägenheten finns det sju rum. En hall med blommiga tapeter och en sliten hatthylla i trä och ett vardagsrum med tjockteve och två gamla fåtöljer av mörkbrunt läder. Det finns även ett sovrum. I sovrummet finns det en dubbelsäng, trots att Signella bor själv, hennes man dog nämligen för femton år sedan. De övriga fyra rummen är ett kök med gula köksluckor, två badrum med dusch och toalett och slutligen, ett måste för 82-åringar: finrummet. Finrummet är Fru Larssons ögonsten, hon sköter det som om det vore hennes bebis, dammar det två gånger om dagen och byter bordsduk varannan söndag. För att få äts i finrummet behöver man skriva under på ett tresidigt kontrakt där man dyrt och heligt lovar att inte spilla, repa borden eller gå in med skor. Om man bryter mot reglerna får man böta, vissa måste betala över tusen riksdaler!

Signella Larssons sysselsättningar till vardags är att dricka kaffe och gå runt i morgonrock med papiljotter i håret. Hon gillar även att skvallra. Mycket. Nej. Väldigt mycket. Kort sagt, Signella Larsson älskar att skvallra. Det kan vara om allt mellan himmel och jord. Allt ifrån vem som  ska skilja sig till vad Johanssons åt till frukost.

Signella Larsson kan vid första anblicken verka vara en ganska oskyldig tant, med grått hår och gråa kläder. Hon gillar inte särskilt märkvärdig egenskap. Men i Signella Larssons fall är det faktiskt lite konstigt. Hon nämligen mångmiljardär. Fyra miljarder riksdaler i hundralappar liggande i en svart säck i fru Larssons källare.

Nu undrar säkert du hur hon har kommit över detta höga belopp. Jo, såhär är det: Signella Larssons pappa, Lorenzo Larsson ägde ett mycket stort företa. Det hette Lorenzo international och grävde fram olika metaller ur bergen i Italien. Han tjänade massor och blev jätterik. När han dog vid nittioett årsålder ärvde hans enda barn, Signella alltihop. Hon låste in alltihop i källaren och lät det ligga där, nu är det tjugotvå år sedan och fru Larsson har inte ens meddelat så mycket som en sedel. Signella är ensam om att veta att pengarna existerar, om hon inte har glömt bort de. Men så skulle det inte vara länge till.

Allt började en blåsig septembermiddag Signella skulle gå fram till fru Schwaeg på fika, ända ut i Fraphuset doftade det härligt av nybakade kanelbullar och varmt bryggkaffe. Elisie Schwaeg tog täten in till hennes blåmålade kök. Där drack de kaffe, åt bullar och skvallrade.

-         Jo, jag hörde att Claessons hade skänkt 15 tusen till rädda barnen, man kanske borde göra något åt svälten i Afrika, sa Elisie entusiastiskt.

-          Ja du, det vore väl en idé, svarade Signella Larsson stelt.

-          Men det är ju inte så att man har fyra miljarder i en säck nere i källaren…

För ovanlighetskull svarade inte Signella. Hon ville väl inte försäga sig.

-         Nella? Sa Elisie. Hon var inte van vid att det var tyst i sällskap av fru Larsson.

Nella ja, smeknamnet. Många tyckte att Signella var svårt att uttala. Elisie hade också ett smeknamn, Lis.

-         Jag ska nog dra mig tillbaka… suckade Signella Larsson till slut. Tack för kaffet.

Väl hemma i sin lägenhet i det vita huset hämtade fru Larsson nyckeln till källaren och gick ner för att räkna pengar. Efter att ha kontrollerat att alla fyra tusen buntar hundra lappar, hundra styckar i varje var där gick hon upp till sig och startade datorn med årgång 1995. Den stängde av sig. Hon borde kanske köpa en ny?, nej, det kostar säkert jättemycket. Någon i huset lånar säkert ut sin. Efter att hon knackat på hos fyra grannar, ingen av dem var hemma, kunde hon äntligen koppla upp sig på Joanssons laptop från 2013. Där gick hon in på Rädda Barnens hemsida och skrev in en fyra i rutan där beloppet man vill skänka ska stå. Sedan tog hon sin 82 år gamla, rynkliga hand och skrev in nio nollor innan hon lät knappen som bekräftade det hela tryckas in. En sten lättade från Signellas axlar. Hon hade skänkt bort arvet!

Nästa dag när Signella skulle gå till Ica och köpa mjölk, pryddes löpsedlarna av i princip samma ord:

 82-åring skänker bort miljard-arv. ”jag vill hjälpa barnen”.

Nöjt betalde 82-åringen mjölken och lämnade butiken. Väl hemma ringde hon och beställde en ny dator. Signella Larsson 82 år gammal, var nu ägare av en Laptop.

 

 

Det fria ordets hus

Vi skriver så vi får kramp i händerna!

Jag önskar...

Den här dikten skrev vi tillsammans. Alla fick skriva ner en önskan och en färg, vi fick fantisera så mycket vi ville! Mårten la sedan ihop meningarna och läste allt högt som en dikt.

 

Jag önskar…

Jag önskar att jag fick flyga över det blå himlavalvet och sedan lät luften bära mig.

Jag önskar att trädens blad var blåa.

Jag önskar att jag har ommarlov hela livet.

Jag önskar att jag var en rosa fågel.

Jag önskar att sommaren aldrig tog slut.

Jag önskar att den blåa himlen blir rosa.

Jag önskar att livet blev rosa.

Jag önskar en dag till i veckan en grön skön dag att bara läsa böcker på.

Jag önskar mig en katt med gröna ögon.

Jag önskar att solen blev grön.

Jag önskar mig en rosa kanin.

Jag önskar att bokens sidor svarta och texten vit istället.

Jag önskar att molnen blev gula.

Jag önskar att världen blev grön.

Jag önskar att jag inte hade hjärnsläpp.

Jag önskar att man kunde födas med blått hår.

Jag önskar att vattnet skulle vara grön.

Jag önskar så att jag minns dig.